Julia och Aura.

aura och adam, bästisarna!

sen första dan av Auras inskolning har Aura och Adam hängt ihop, dom blev polare direkt.


under hela första terminen (nu är det slutet av andra terminen, för Aura) stod Adam nästan varje dag och vänta på Aura. från det att han såg oss komma nere på vägen, tills att hon kom fram. så kunde han fortsätta och leka när hon kommit hela vägen fram, inte alltid med henne, men då visst han att hon var där och det verkade viktig för honom.

hon vill helst att han ska vara med jämt, jag vet inte hur många gånger jag hört henne ropa lite irriterat
-Adaaaam. kom hit!
-sitt här Adam! (så pekar hon bredvid sig

ofta så försöker hon bestämma över honom, så att han ska göra det hon gör. leka bredvid henne, eller med henne. som tur är så är Adam väldigt bestämd, och hon får lära sig att hon inte kan bestämma över nån annan. han är med och leker om han vill, annars är han inte det. och det är nog väldigt bra för den extremt envisa och bestämda lilla Aura att lära sig det tidigt.


igår när jag skulle lämna Aura så gick vi till sandlådan. hon satte sig på kanten, och så såg hon Adam. hon ropar
-adam kom! gosa med mig!
och sträcker ut armarna för en kram. :)
det är nått jag aldrig hört förut! Adam har flera gånger sagt att han vill pussa och krama Aura, men då har hon blivit så generad varje gång. igår var det tvärt om, Adam blev generad och ville inte alls kramas. haha :)


det känns jätte bra att hon från första början haft en riktig kompis. att hon har en bästis på förskolan gör det extra roligt att gå dit!

vi båda hör en bil utanför, Aura stannar upp. det är väldit tydligt att hon tänker på nått, så jag frågar "vad tänker du på?" Aura svarar "ja tänkej lastbilen. ja tänkej att... ja tänkej att, lasbilen, tjaktor?" hon funderade alltså över om det var en lastbil, eller kanske en traktor som åkte förbi. du har blivit så stor Aura, dom här 2 åren har gått så fort. jag kan faktiskt inte förstå att det är du som är den där lilla hjälplös bebisen på korten. det känns som en evighet sen, så långt borta att det känns overkligt.

underbart att hon börjar att kunna uttrycka vad hon tänker, lite grann. en väldigt bra början :)

igår när jag hämtade Aura från dagis kommer jämgamla Irma och ger mig en kram. åhh, va mysigt! jag blev väldigt glad :)
idag när jag kommer för att hämta Aura så ropar Irma direkt "Auoas mamma!" och springer fram och ger mig en kram. underbara unge! hon är så go! mötte en av hennes mammor på vägen ut och pratade lite, båda hennes mammor är för övrigt väldigt trevliga! och hennes mamma berättade att hon pratar mycket om Aura hemma, kul! nån dag innan jul lovet, om det till och med inte var sista dagen, så "hittade" Aura och Irma verkligen varandra. dom hade lek och haft jätte kul ihop. Aura leker absolut mest med Adam, men att hon bekantar sig med dom andra barnen oxå är ju väldigt positivt.

idag hade vi medlemsmöte på dagiset, Aura var tvungen att va med då mormor inte kunde vara barnvakt pga magsjukan på hennes jobb och ev smittrisk. Aura klarade det väldigt bra trotts att mötet började först 18:30, och jag kunde faktiskt hänga med på det mesta som sas. min duktiga lilla tjej!
även Maja var med på mötet, det äldsta barnet på dagis, som jag fick höra idag på utvecklings samtalet att Aura är väldigt förtjust i. vilket jag verkligen kan förstå. Maja är ett väldigt snällt och omtänksamt barn, som tar hand om alla dom små.
jag kommer ihåg första, eller var det andra? gången vi var och hälsade på på dagis, innan Aura började inskolningen. hon ramlade och slog sig, och började gråta. Maja sprang direkt fram för att trösta henne, och jag såg hur Aura tittade upp lite förvånade över att det här stora barnet hon inte kände ville trösta henne. men jag såg oxå i hennes blick att hon direkt förstod att hon ville väl, och hon lät sig faktiskt tröstas av Maja. fasten jag bara satt en liten bit bort.

annat som sas på utvecklings samtalet var att Aura är väldigt självständig, leker mycket själv men även mycket med andra barn, eller ja, med Adam mestadels :) men ofta så kan Aura vara med dom andra en stund och sen gå iväg och hitta på nått annat. "hon är ett väldigt smart barn! och det ska bli väldigt intressant att höra vad hon har att säga när hon kan prata ordentligt." sa förskole lärarinnan, jag sken som en sol av stolthet såklart! ;) hon sa oxå att hon tar in väldigt mycket, men har lärt sig att skärma av. (vilket Aura hade svårt för innan, och då blev det liksom för mycket intryck ibland) det var två saker jag undrade över, det ena var just det där med att kunna stänga av om det blir för mycket. och även hur hon lärt sig hantera sitt humör. för satans vilket humör hon har. hon sa att hon sett en väldigt stor förändring där, hon blir knappt arg längre. innan kunde hon bli jätte arg och frustrerad lätt. skönt att höra! jag är väldigt nöjd med utvecklings samtalet!

idag fick aura för första gången förtroendet att tömma tvättmaskinerna helt själv. vi har länge hjälpts åt med detta, och allt som har med tvättandet att göra. tvättstugan är ett av Auras absoluta favorit ställen att vara på, och jag får nästan alltid bära henne gråtandes där ifrån(!) så kul är det! ( min lilla tok!)
idag när jag skulle tömma torktumlaren och vika tvätt, fick Aura sin egen korg. jag hjälpe henne att öppna maskinerna och ställde mig sen och vek tvätt. Aura fick ta hand om tömningen, och hon var väldigt stolt och nöjd över att hon helt själv, utan en mamma som hjälper till och övervakar fick ta han om tvätten. ja... utan övervakning ;) jag låter henne tro det iaf...

barn älskar att hjälpa till, och få ta ansvar för stort och smått. beroende på ålder. och det är våran uppgift som föräldrar att lära dom att ta ansvar, men oxå låta dom ta ansvar. inte bara prata om ansvar, utan oxå låta dom praktisera det. i alla dess former, men i vardagliga sysslor och att hjälpa till i hemmet är ett utmärkt sätt att börja lära ditt barn om ansvar och om självständighet.
en 2 åring är fullt kapabel till att förstå tex. att man städar upp efter sig själv, "om du har byggt färdigt med dina klossar så lägger du i dom i lådan." sen om 2åringen faktiskt gör det... ja, det är ju upp till föräldern... var konsekvent, och gör allt till en lek. då kommer du att se, efter ett tag har det där "ansvaret" att alltid lägga tillbaks klossarna satt sig. och vipps så har du ett barn som medvetet tar ansvar för att röja upp efter sig, utan att du behöver säga ett ord.

Aura sätter sig framför spegeln, och börjar skrika, min spegel! min mockasin! min blöja!

Aura har kommit in i en ny fas, det här är ett av flera sätt det tar uttryck. det är klart att det kan verka som en 2åring bara är sur och trotsig (haha) men det finns en anledning och en lärdom bakom allt dom gör. jag tror att man verkligen måste påminna sig om detta, för att orka med. det kan vara väldigt påfrestande med ett barn i "trots åldern" men att sätta sig ner och tänka igenom "vad kan hon lära sig utav det där?" och alltid ha det med sig under tillsägelserna, hjälper nått enormt.
tex. aura kan verka "sur" hon säger nej direkt, om jag fågar henne nått. utan att ens lyssna, ofta ser jag på henne hur hon förstår frågan sekunden efter att hon sagt nej. och ångrar sig ofta. det här handlar ju om att hon upptäckt att hon har ett val. om jag frågar henne nått, kan hon bestämma. en helt fantastiskt lärdom, hon kan välja. hon kan säga nej. nu behövs det bara finputsas lite ;) och hon måste lära sig att lyssna innan hon svarar, att förstå sina valmöjligheter innan hon väljer.

"nappen... nappen! nappen, nappen. NAPPEN!"

2 år gammal, och lite väl nappig just nu... efter en period då sömnen vart helt åt ******* och hennes lilla mage helt upp och ner, har de vart mycket nappade.
just nu pågår operation distraktion. Aura går omkring och tjatar och tjatar om att hon vill ha nappen. dålig vana, att ha nappen utan "anledning". det börjar ju bli dax att stegvis ta bort nappen även när det finns "anledning" så nu försöker jag, i samarbete med auras gosedjur... hitta på nått skoj istället!


operation distraktion har lyckats! inget mer tjat om nappen. nu står hon och visar sitt gosedjur julgrannen. den e blank, den e matt! säger hon om kulorna, och svarar sen åt sitt gosedjur, waaaaaaaow. visa lampan, visa stjärnan! säger hon och trycker upp hans huvud i en lampa och sen i stjärnan. och får även då ett waaaaaow till svar.

"jobbit! ont, halsen..." säger aura. samma sak sa hon igår... hoppas det bara är lite förkylnings ont i halsen, lite nojjig blir man ju efter alla 6 omgångar med halsfluss förra vinten.
tycker dock att det känns väldigt betryggande att hon nu är såpass stor att hon faktiskt kan uttrycka sig ordentligt när hon har ont. det gör hon ju ite varje gång, hon gråter ju när hon slår sig, blir arg när hon ska prutta och har magknip. men hon kan uttrycka sig när det inte är en sån "akut" smärta som magknip, eller att hon slår sig. när hon har lite små ont i magen så har hon börjat säga precis likadan "jobbit, ont, magen" min stora, duktiga tjej :)