Julia och Aura.

vissa föräldrar bemöter sina barn som individer, inte som en ännu en produkt av destruktiva ojämnställda könsroller och normer. vissa föräldrar har en mer genomtänkt barnuppfostran, än att bara simma med strömmen. där målet är att barnen ska känna sig accepterade och älskade hur dom än är, och att förebygga hat och rädsla för det "okända" som många i vårt samhälle känner gemtemot minoriteter.

strax före årsstämman på vårat föräldrakooperativ, slängde jag in lite rester från igår (när jag var köksförälder, och lagade mat åt alla.) i micron. medans jag står i köket kommer att av barnen in, och börjar prata med mig. hon säger att det är tråkigt att hon är ensamt barn på mötet, och att hon ju inte har nån att leka med då.
-jag kan ju inte vara både lillasyster, mamma och pappa. (hon ville leka familj alltså, och det är självklart svårt om det inte finns nån att leka med)
hon tänker efter en lite stund och säger sedan
-fast jag vill leka mamma, mamma, barn. inte mamma, pappa, barn. för jag har ju två mammor!
jag svarar ungefär -ja, man kan ju lika väl leka mamma, mamma, barn!
-eller pappa, pappa, barn. säger hon med e sån där informerade och allvarlig ton.


det är så skönt att ungarna slipper känna sig ensamma eller anorlunda, vilket är lätt hänt för ett regnbågsbarn på ett dagis där normen (och knappt nått annat än normen existerar, eller är nått barnen ens känner till) är mamma, pappa, (2,5) barn.

och jag är så tacksam för att min dotter växer upp med mångfald omkring sig, det kommer att ge henne så mycket bättre förutsättningar i livet. allt ifrån att slippa vara "hjärntvättad" av normer och ev leva med hat och rädsla för det okända, till att själv våga känna det hon ev skulle känna (om hon sklle vara bi/homo) utan att behöva vara rädd för att bli utestängd och utpekad i samhället, för hon kommer att veta att det finns "frizoner" som dessa. det finns människor som ser det som en självklarhet att acceptera andra människor, oavsett läggning, eller om man bryter mot normer och könsroller. det finns platser där alla är välkomna precis som dom är, och en sån plats är Auras förskola. jag är så tacksam.

Labolina är den tuffa, modiga, busiga och har rejält med skinn på näsan! medans Laban är den lite ängsliga, lättskrämda och känsliga av syskonen. det är bra, det bryter helt mot dom manliga och kvinnliga könsrollerna. och det är en väldigt stor del av varför jag gillar Laban. men å andra sidan, så är det pappa spöke som "jobbar" och spökar på nätterna. och när han är sjuk och inte i form för att spöka, är det inte mammaspöke eller Labolina (som är mycket bättre än Laban på att spöka, enligt Laban själv. och hon älskar det, medans han egentligen tycker att det är läskigt. fast det tycker han inte i detta avsnittet?) utan det är Laban, och lill prins bus som får ta över, dom små männen, får göra mans görat.

så det blir båda plus och minus för lilla spöket Laban, ur en genus synvinkel. men det ska erkännas att jag tycker väldigt mycket om Laban, och det gör Aura med.

skrivet av bloggerskan jennie

Hade en väldigt intressant diskussion på Lindex:

Jennie: Är det inte lite skumt att min son har 110 på era "killkläder" men behöver 116 eller 122 på "tjejkläder"?

Lindexkvinna: Jaa, men det är så att tjejkläderna är mindre.

Jennie: Jamen det är väl storlekar i centilong dvs man tar samma storlek som barnet är centimeter långt?

Lindexkvinna: Just det.

Jennie: Så en tjej som är 116 cm är kortare än en kille som är 116 cm?

Lindexkvinna: Men om du kollar så ser du på dagis tex att tjejerna är lite kortare i samma ålder.

Jennie: Ja precis, men en femårig tjej som är 116 cm är väl lika lång som en fyraårig kille som är 116, och de ska väl ha 116 bägge två? (Visar två tröjor i 116, killtröjan har ca 4 cm längre ärmar, är ca 5 cm större i bröstvidd och är större i ärmöppningen)

Lindexkvinna: Jaa.. Jo men det är väl mer att det är större rörelsevidd i pojkkläderna. Dom busar ju runt på ett annat sätt.

Smakfull förklaring tycker jag, "välkommen till Lindex, våra flickkläder har inbyggd rörelsebegränsning." (Perfekt ju, så att inte tjejerna får för sig att busa runt på ett pojkaktigt sätt.)

"specialagent oso" får uppdrag att hjälpa en pojke att städa. " du har 3 olika sorters saker... dinosaurier, bilar och robot gubbar" pojken hade alltså bara den här sortens leksaker, inget annat.
detta programmet följs sen av "vad jag vill bli" eller nått sånt. som handlar om en liten flicka som vill bli ballerina... rosa, rosa och igen rosa. klänningar i mängder, och dom berättar att dom har så fina klänningar. inte jag tycker att dom  har så fina klänningar. utan det har dom, punkt slut. så ska man tycka.

min dotter är nog rosa och klännings fixerad som det är. hon behöver inte bli ännu mer hjärntvättad tack! mer genus tänkt hos bolibompa skulle jag vilja se.

Aura påverkas redan av steriotyper och könsroller. det gör ont i mitt mamma hjärta, som vill att aura förutsättningslöst ska få vara den hon är.

tex säger hon
pojkens bil... säger hon när hon leker med sina bilar.
jag försöker konsekvent motargumentera med min lilla 2åring... inte så lätt!
hon älskar sina nya bilar och har jätte kul med dom! men samtidigt så vågar hon inte tro på att dom är hennes... det hindrar ju inte henne från att leka (tur det!) men hon måste om och om igen försäkra sig om att hon får leka med dom. hon tror inte att egentligen får, hon säger "pojkens bil, släppa!" att hon borde släppa den... kommer inte ihåg hur hon uttryckte sig men hon sa nått i stil med att hon inte fick leka med den, att flickor inte skulle leka med bilar. hon sa de på hennes egna, fåordiga vis..


Aura går på ett dagis som är ett föräldrakooperativ, med inriktning ekologi och genus. dom har för tillfället 2 kvinnliga personal, och en manlig (men han ska tyvärr sluta) föräldrarna är blandat av mamma-pappa, mamma-mamma, och ensamstående mammor. barnen får vara sig själv, det ser man mycket hos dom äldre barnen. ett  exempel är större pojke som alltid har rosa kläder, jag har aldrig sett han utan faktiskt. och jag har även sett han med en hello kitty tröja. varken dom andra barnen, personalen eller föräldrarna reagerar överhuvudtaget på det. som det ska vara! tyvärr så ser det inte ut så på alla dagis...

min mamma är feminist och kommunist, och det har självklart präglat min uppväxt. och präglat hela min familj, Auras familj.

så... man skulle ju kunna tro att Aura har ganska bra förutsättningar, att blir förutsättningslös :P
men ändå så är bilar nått för pojkar, enligt 2åriga Aura...