Julia och Aura.

vi båda hör en bil utanför, Aura stannar upp. det är väldit tydligt att hon tänker på nått, så jag frågar "vad tänker du på?" Aura svarar "ja tänkej lastbilen. ja tänkej att... ja tänkej att, lasbilen, tjaktor?" hon funderade alltså över om det var en lastbil, eller kanske en traktor som åkte förbi. du har blivit så stor Aura, dom här 2 åren har gått så fort. jag kan faktiskt inte förstå att det är du som är den där lilla hjälplös bebisen på korten. det känns som en evighet sen, så långt borta att det känns overkligt.

underbart att hon börjar att kunna uttrycka vad hon tänker, lite grann. en väldigt bra början :)