Julia och Aura.

vissa föräldrar bemöter sina barn som individer, inte som en ännu en produkt av destruktiva ojämnställda könsroller och normer. vissa föräldrar har en mer genomtänkt barnuppfostran, än att bara simma med strömmen. där målet är att barnen ska känna sig accepterade och älskade hur dom än är, och att förebygga hat och rädsla för det "okända" som många i vårt samhälle känner gemtemot minoriteter.

Aura väcktes inatt av en mygga som surrade vid hennes öra, och blev rädd. när jag frågade om hon ville sova i min säng istället, svarade hon halvt sovandes
-ja, gäääärna!
när jag flyttat över henne till min säng frågar jag vad hon blev rädd för, då berättar hon
-det lät i mitt öra! "bzzz" vad va det som lät mamma? (jag berättar att det var en mygga, och då fortsätter hon..)
-jag höll för örat! (så sätter hon fingret i örat när hon berättar) då låter de inte lika mycket. det låter gaaaanska lite.
vi ligger och försöker sova, efter stund säger hon
-vad var det som lät förut då? (hon vet ju inte vad en mygga är, och vill ha en bättre förklaring)
jag förklarar att myggor är pytte små insekter, och när dom flyger runt låter det så. jag lämnar ute att dom suger blod... det får vi ta en annan dag :/
då börjar hon kalla myggan för "bäbisen" eftersom jag sagt att den är pytte liten. haha :)



Aura är förövrigt extremt intresserad av insekter just nu! varje myra, fluga eller skalbagge sträcker hon fram sin arm till.
-den vill klättra på min arm! säger hon, fylld med glädje och nyfikenhet. och hoppa att den ska klättra upp.
igår spenderade vi nästan en timma med att titta på gråsuggor. och Aura försökte få dom att klättra upp på blomman hon plockat. hon byggde hus åt dom av blad (ja, alltså la massa blad på dom och sa -den bor där!)

den här sommaren kommer vi nog spendera en hel del tid med att titta på olika insekter. jag får nog köpa en sån där burk, med förstoringsglas-lock, och luft håll. jag har tittat på en sån, men tänkt att hon nog är för liten. men tydligen så är hon inte det :)

aura och adam, bästisarna!

sen första dan av Auras inskolning har Aura och Adam hängt ihop, dom blev polare direkt.


under hela första terminen (nu är det slutet av andra terminen, för Aura) stod Adam nästan varje dag och vänta på Aura. från det att han såg oss komma nere på vägen, tills att hon kom fram. så kunde han fortsätta och leka när hon kommit hela vägen fram, inte alltid med henne, men då visst han att hon var där och det verkade viktig för honom.

hon vill helst att han ska vara med jämt, jag vet inte hur många gånger jag hört henne ropa lite irriterat
-Adaaaam. kom hit!
-sitt här Adam! (så pekar hon bredvid sig

ofta så försöker hon bestämma över honom, så att han ska göra det hon gör. leka bredvid henne, eller med henne. som tur är så är Adam väldigt bestämd, och hon får lära sig att hon inte kan bestämma över nån annan. han är med och leker om han vill, annars är han inte det. och det är nog väldigt bra för den extremt envisa och bestämda lilla Aura att lära sig det tidigt.


igår när jag skulle lämna Aura så gick vi till sandlådan. hon satte sig på kanten, och så såg hon Adam. hon ropar
-adam kom! gosa med mig!
och sträcker ut armarna för en kram. :)
det är nått jag aldrig hört förut! Adam har flera gånger sagt att han vill pussa och krama Aura, men då har hon blivit så generad varje gång. igår var det tvärt om, Adam blev generad och ville inte alls kramas. haha :)


det känns jätte bra att hon från första början haft en riktig kompis. att hon har en bästis på förskolan gör det extra roligt att gå dit!