Julia och Aura.

jag hade glömt, eller snarare förträngt hur det är när Aura blir sjuk. förra året var hon sjuk så mycket. 6 magsjuker, var av den längsta varade i 10 dagar. 6 gånger hade hon halsfluss. och sen var det svin influensan, fy va läskigt det va. det var minst lika mycket psykiskt påfrestande, som fysiskt (leva utan nån sömn) att hela tiden se mitt lilla barn så sjuk. jag har försökt att inte tänka mer på det sen hon slutade bli sjuk hela tiden. mjölk allergin upptäcktes, och hon slutade bli magsjuk. hela familjen testades för halsfluss bakterien, och vi alla bar på den... men det var bara Aura som blev sjuk av den. så efter att vi alla ätit penicillin, slutade hon oxå att få halsfluss. men det tog hårt på mig att vara orolig jämt, jämt. och jämt ha ont i hjärtat av att se Aura lida, så jag har inte tänk på det sen allt blev bättre... inte tänkte på det alls, för jag har inte velat, inte orkat påminnas om dom känslorna. att vara så orolig att du nästan blir galen, igen och igen och igen. så... jag lyckades väl förtränga det antar jag?

nu strax före lunch, och det var ändå en tidig lunch... så blev Aura jätte, jätte trött. jag tror febern har gått upp något. hon var helt hysterisk, sa att hon va törstig men orkade inte ens dricka (åt så klart absolut inget heller :/) ville inte vara själv men inte heller hos mig. arg ledsen, och väldigt ynklig... somnade nästan sekunden hon nuddade kudden.
jag blev liksom chockad av att hon blev så himla hängig och trött så fort, det var som att det var första gången hon var sjuk. för alla dom gångerna innan var förträngda. "vad det här? vad är det med henne... hon kan ju inte vara trött redan!?" men så var det...

hoppas hon mår lite bättre efter att hon sovit middag, annars får det bli alvedon om hon fortfarande är så hängig efter att hon sovit.