i torsdags höll Aura på att bli påkörd.
vi är på väg från dagis strax efter 16, Auras längsta dag någonsin... två mat påsar en skolväska full med böcker och en liten två åring släpar jag på, Aura är dock duktig och håller mig i handen. hon vet att man stannar vid övergångs stället och väntar på grön gubbe. men helt plötsligt, fastän vi väntat på grön gubbe, och tittat oss omkring så svänger det in en bil från ingenstan och gasar. full fart mot rött, och det är väldigt öppet vid det här övergångs stället.... så om personen som körde hade haft ögonen på vägen, så hade det vart omöjligt att inte se oss.
jag lyckas i ren reflecks, innan jag ens märker vad som händer, dra bak aura. hon hamnar liggandes på marken, och bilen kör förbi ett par centimeter bredvid. tack och lov att jag han reagera .
min första reaktion var att bli förbannad, adrenalinet skjuter i höjden. som en björn mamma som försvarar sina ungar. personene som körde fick jag ögonkontakt med, hon såg liv rädd ut. hon förstod ju att hon nästa körde på ett litet barn, och börjar köra in mot väg kanten för att stanna. men fegar sen ut, och gasar iväg! då blev jag mer förbannad, det var väl tur att hon inte stanna för så arg som jag va hade jag lika väl kunnat nita henne. och det vill jag ju inte göra.
sen kom chocken, två kvinnor som sett allt frågade mig hur allt va och om jag såg registrerings nret, allt hände så fort så jag tänkte inte på att ta reg nret. sen kommer våran granne, och jag som är väldigt skakad börjar berätta vad som hänt. hon frågar mig, verkligen fån hjärtat hur mår du? och då blir jag ledsen.... men torkar tårarna fort, Aura har gått igenom nog idag tänkte jag.
men som tur va så förstod Aura inte vad som hände, eftersom jag drog bak henne och ner henne på marken han hon inte riktigt se eller fatta att bilen näste körde på henne. men att mamma helt plötsligt drar ner henne på marken och sen blir jätte jätte arg på en random bil... det måste ju vara ganska förvirrande. men hon var inte det minsta orolig eller skakad efteråt. eftersom hon inte fattade vad som hänt, eller höll på att hända... utan busade och lekte redan på den resterande vägen hem.
jag lyckas i ren reflecks, innan jag ens märker vad som händer, dra bak aura. hon hamnar liggandes på marken, och bilen kör förbi ett par centimeter bredvid. tack och lov att jag han reagera .
min första reaktion var att bli förbannad, adrenalinet skjuter i höjden. som en björn mamma som försvarar sina ungar. personene som körde fick jag ögonkontakt med, hon såg liv rädd ut. hon förstod ju att hon nästa körde på ett litet barn, och börjar köra in mot väg kanten för att stanna. men fegar sen ut, och gasar iväg! då blev jag mer förbannad, det var väl tur att hon inte stanna för så arg som jag va hade jag lika väl kunnat nita henne. och det vill jag ju inte göra.
sen kom chocken, två kvinnor som sett allt frågade mig hur allt va och om jag såg registrerings nret, allt hände så fort så jag tänkte inte på att ta reg nret. sen kommer våran granne, och jag som är väldigt skakad börjar berätta vad som hänt. hon frågar mig, verkligen fån hjärtat hur mår du? och då blir jag ledsen.... men torkar tårarna fort, Aura har gått igenom nog idag tänkte jag.
men som tur va så förstod Aura inte vad som hände, eftersom jag drog bak henne och ner henne på marken han hon inte riktigt se eller fatta att bilen näste körde på henne. men att mamma helt plötsligt drar ner henne på marken och sen blir jätte jätte arg på en random bil... det måste ju vara ganska förvirrande. men hon var inte det minsta orolig eller skakad efteråt. eftersom hon inte fattade vad som hänt, eller höll på att hända... utan busade och lekte redan på den resterande vägen hem.
Kommentarer
Trackback
