det är ytterst få tillfällen det är jobbigt att vara ensamtående

Aura vaknade mellan 10 och 15 gånger nånting... ynkligt bad hon om att få dricka. igen och igen. vi båda va helt slut imorse, men stackars Aura som knappt ätit på 3 dagar va så hungrig. hon sa "äta, hungri!" hon gick upp, och ut till vardag rummet. jag kom ut några sekunder senare, och då ligger hon och halvsover på soffan. och med stängda ögon och tunga andetag, ligger hon på soffan och halvt sovandes äter några smuler från gårdagens kvälls macka. få tillfällen hon vart ynkligare :( jag ger henne marie kex, hon tar ett par tuggor... och så somnar hon, vaknar till och tar en tugga... och somnar, vaknar och äter igen ett par gånger. till slut får jag lägga över henne i sängen. och så sov vi ett par timmar till.
hemskt när hon är för hungrig för att sova ordentligt, och för trött och sjuk för att äta ordentligt.


det är ytterst få tillfällen det är jobbigt att vara ensamstående. men när man själv är sjuk, samtidigt som sitt barn är sjukt... det är ett av dom få tillfällena. det hade gärna fått finnas en andra förälder som kan orka vara pigg och glad, när jag är för sjuk för för att vara en rolig mamma. och som avlastar när jag mår riktigt dåligt. men, så är inte fallet. så, jag får bara bita ihop. och tänka att det som inte dödar mig gör mig starkare :P hehe.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0